Fakultetsdag för VH-fakulteten idag och för att hinna sätta upp en PCR-reaktion innan det satte igång var jag på labbet redan 07.15 i morse. Rätt så mysigt att sitta själv på labbet och lyssna på morgonradio, men jag är så lagom pigg nu. ;o)
Dagen har annars varit väldigt trevlig! Vi har lyssnat på många presentationer, både intressanta och ointressanta, druckit massor av kaffe, ätit lunchbaguetter och morotskaka och Jess och jag ställde ut våra postrar.
Jag hade dessutom mycket tid för intressanta diskussioner, om både forskning och hästar, med "högsta hönset" i min forskargrupp. Och hon gillade det jag skrivit hittills på min review - tyckte att det var välskrivet. Inte illa! Jag hade förväntat mig en miljon kommentarer.
På vägen ner till Loftet, där fakultetsdagen hölls, passerar vi Friskis & Svettis anläggning på SLU och precis när vi gick förbi kom den mest anorektiska människa jag sett på länge ut genom dörren. Det gör mig så ledsen! Hur kan de ansvariga på anläggningen tillåta henne att träna i det skicket?
Hon skulle dessutom också på fakultetsdagen så jag såg henne flera gånger under dagen. På ren reflex började det där tragglande trånandet efter magerheten när min blick fastnade vid henne.. Men, efter bara några minuter kände jag hur hemskt det måste vara att vara där hon är. Helt orkeslös med grådaskig hy, knän som är dubbelt så breda som låren, en profil som ett streck, tunt och glanslöst hår, skelett som syns igenom kläderna, snustorra läppar, ingen förmåga att le och så den där döda blicken... Vad är det att sträva efter? Vad är det för liv?
Det är inte värt det!
det är så inte värt det. fy fasen vad trist det livet är. fast det är ändå okej att sakna, att längta. sålänge man vaknar upp och inser att det faktiskt inte är så najs att leva det livet.
SvaraRaderasv: uppsaaaaaaaaaalaaaaaaaa! :) något du kan tipsa om att göra där? syster jobbar och jag ska roa mig på egen hand några dagar.