Jultider och jag är som vanligt hemma hos resten av familjen i Sthlm. Farfar är också här, precis som förra året. Mycket är lika, men lika mycket är annorlunda i år. Det blev extra tydligt när jag under förmiddagen fick ett mail från en person som var med och väckte mig för ett år sedan. Hjälpte mig att börja förstå, eller i alla fall börja tänka tanken, att jag faktiskt har en plats på jorden och att jag är värd att leva ut den.
Så nu är jag här.. X antal kilo tyngre, men mycket positivare och förhoppningsvis även några gram klokare. Jag läser en utbildning jag trånat efter i flera år, men aldrig vågat tro att jag skulle komma in på. Jag har världens finaste pojkvän som ställer upp för mig till 100%, när som helst. Jag rider en fantastisk liten häst, som passar mig som handen i handsken. Och jag har fortfarande kvar min familj och mina bästa vänner!
Nu vet jag hur jag inte vill, ska eller kan leva och det är dags för nästa steg - att ta makten över mitt eget liv, på riktigt!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar