Att inte räcka till

"Om du gör det som är rätt för dig kan det aldrig bli fel."

Första gången hon sa det till mig viftade jag bara bort det som någonting totalt oviktigt blaj. När hon fortsatte att säga det började jag tillslut att lyssna på det. Nu förstår jag hur och vad hon menar. Jag använder ofta just de orden när jag pratar med mina vänner. För det är ord som verkligen är sanna. I alla fall när det gäller andra. För när jag själv försöker följa budskapet blir det alltid fel och slutar med att jag sitter där med världens sämsta samvete.

Om jag skulle kunna göra allting jag vill, behöver och måste göra samtidigt skulle jag göra det. Om jag kunde vara en superkvinna skulle jag vara det. Om jag skulle kunna vända ut och in på mig själv för att göra alla andra nöjda skulle jag göra det.

Just nu skulle jag vilja stänga in mig på kontoret på BVF och sitta där och skriva så att tangenterna glöder, ända tills jag är klar med både review och redovisning. Jag skulle vilja fira jul med familjen och ha den där julledigheten med dåliga filmer och rastlöshet som man ska ha. Jag skulle vilja vara i Uppsala och spendera långa dagar i stallet utan att behöva åka hem till plugg, mat, städning osv. Jag skulle vilja vara kvar i Sthlm många dagar till så att jag kunde få tid till att träffa alla vänner jag inte träffat på alldeles för lång tid. Jag skulle vilja ha många, långa oplanerade dagar för att äntligen få lite tid över för att umgås med MrJ. Och jag skulle vilja halvligga i min vita soffa i Uppsala med Fnattisen bredvid och virka på min sjal framför någon lättsam film på TV - utan att behöva tänka på någonting annat alls.

Men det kan jag inte.

Jag kan bara prioritera och försöka göra rätt, men det är ändå alltid någonting som blir fel.