Igår var det dags att sitta upp på stallets minsta odåga - Laban! En liten C-ponny, som även han är i AK's ägo och rids av en liten tjej på 10 år. Han är världens snällaste att pyssla med, men en riktig odåga när han får syn på något ätbart! Då flyger man som en vante efter honom - hur stor man än är. ;oP I ridningen är han en äkta ponny som vet precis hur han ska göra för att slippa undan när tjejerna sitter på honom. Min uppgift var därför att rida igenom honom lite och säga åt honom på skarpen när han försökte med sina små knep.
Det var sååå roligt - jag blev ponnyunge på nytt! Vi började med att rida en sväng i Hågadalen tillsammans med AK och hennes Miranda. En sväng som var kort, men händelserik! AK hann ramla av och vi rejsade lite på en åker. Jag tjöt av skratt och AK hävdade bestämt att jag måste följa med på terrängträningar med Laban i vår, haha!
När vi hade busat klart red vi en stund uppe på hoppbanan. Det gick mycket bättre än jag hade förväntat mig! Laban jobbade i riktigt fin form i traven. Jag kunde rida med superlätt stöd i handen och han travade på av sig själv med ett steg som var längre och mer taktmässigt än vanligt. Roooligt!
Nu ska jag sticka iväg till stallet igen. Cohiba och jag ska ge oss ut på en tur i skogen. :o)
Du lever så mycket nuförtiden :)
SvaraRadera