Att sluta slåss

När ska jag sluta slå på mig själv hela tiden?

Hur många gånger ska jag behöva få bevisat för mig själv att hela världen inte går under, att majoriteten av världsbefolkningen inte börjar hata mig eller att jag inte går upp 50 kg bara för att jag gör ett misstag - stort som litet?

Vad ska jag göra för att inte förvandlas till ett litet osäkert barn så fort någon visar en tendens till att visa missnöje?

Innan behandlingen på Capio hade jag inte ens reflekterat över att jag ständigt slår på mig själv. Förnekar mig själv och min förmåga. Och kanske till och med är för hård mot mig själv? Det var Fröken Pyssling som yttrade orden för allra första gången: "Du måste sluta slå på dig själv hela tiden. Sänk kraven och var snäll mot dig själv istället". Första gången förstod jag över huvud taget inte vad hon menade - vad då sluta slå på mig själv? Hur då sänka krav? Det är ju såhär verkligheten är?

Ju fler gånger hon sa det till mig desto mer började jag reflektera över hennes ord och såhär, 6 månader efter avslut på långdagvården, kan jag för första gången börja förstå vad hon menade.

Krav kan vara bra. De kan få en att prestera sitt allra yttersta och göra att man når mål som man har satt upp. När man når de där målen är man oövervinnerlig. Ingenting kan sänka en och lyckan är total!

Problemen dyker upp när man inte har förmågan att sätta stopp. När kraven förökar sig och bara blir högre och högre ju fler mål man uppnår. När lyckan av att ha nått ett mål bara håller i sig tills nästa krav eller mål dyker upp. Eller tills någonting, vad som helst, inte blir som man har tänkt sig. När saker och/eller händelser som inte har det minsta samband trots det suddar ut allt som var så bra.

Jag var less och uppgiven när jag dök upp på labbet i morse. Återigen övertygad om att E skulle vara missbelåten med mitt arbete. När vi diskuterat resultaten säger hon: "Vad duktig du är som har gjort så bra analyser av sekvenserna. Och jättebra att du lyckades få upp SOD3 - det som inte har lyckats på tre försök tidigare. Jättekul!"

Men om jag låter mig vara nöjd med det jag är och presterar kommer det att kännas hundra miljoner gånger värre när jag sedan får bekräftat att det faktiskt inte är tillräckligt bra ändå..