Jag har så många ord som jag vill ha ur mig. Få ner på papper och få publicerat här i bloggen, men tiden räcker inte till. Återigen hävdar jag att dygnet har alldeles för få timmar. Samtidigt som jag ändå kan acceptera faktumet på ett annat sätt nu, för det som tar upp min tid är vänner, pojkvän, djur och annat som jag verkligen vill göra.
Idag testade jag Abbas små laxbollar till lunch. Åt dem tillsammans med pasta precis som de rekommenderar på burken och det var faktiskt helt okej. Perfekt om man inte har tid att laga mat, om man är lat eller om man på morgonen kommer på att man måste ha lunchlåda med sig. :o)
Dagen på labbet har till 100% ägnats åt qRT-PCR. Analys av data, en reaktion med alla hästar och en reaktion för att testa vårt nydesignade primerpar. Jag började dagen med att sätta upp den stora reaktionen och det kändes som en total katastrof. Minimala PCR-rör med egen vilja, labhandskar med alldeles för långa fingrar och luftbubblor - dessa satans luftbubblor! Det var en uppgiven jag som startade PCR-maskinen när allt var klart. "Det är nog inte meningen att jag ska hålla på med det här.", "E kommer att tycka att jag är helt hopplös!" osv.. När jag snabbtittade på reslutat efter lunch såg det dock helt okej ut. Otroligt nog! E's kommentar var bara: "Ja. det var väl det jag misstänkte.".
Snygg smältpunktsanalys!
Efter att kontrollreaktionen startats och morgondagens reaktion räknats ut flydde jag fältet, en timme tidigare än vanligt. Jag hade huvudvärk och kunde omöjligt koncentrera mig på de artiklar jag har att läsa. Istället stack jag ut i Hågadalen och sprang ett kombinerat back- och intervallpass. Det var precis vad jag behövde!
Nu sitter jag med en kopp kaffe och ska börja läsa en av artiklarna innan mr J kommer och det är dags att laga middag.
Sv: Japp, nu är den klar:) Den sitter där på sidan/ryggen, och jag kan inte låta bli att springa till spegeln i tid och otid bara för att kolla in den, haha..
SvaraRaderaKramis
Du är en massa bra, glöm aldrig det!
SvaraRaderaSvar: Ja, det är en idé. Jag får se hur jag gör.
Kram
Det är ju underbart att livet får ta plats, det är precis så det ska vara! Sedan är väl du, precis som de flesta andra ätstörda tjejer och jag själv inte minst, en enorm prestationsmänniska med stenhårda krav på vad som ska hinnas med och göras och visas. Jag vet inte om det är något vi kan lära oss att leva med, eller om vi alltid måste ha ett litet gnagande samvete över allt som inte blir gjort.
SvaraRaderaJag blir alltid så glad av din blogg och dina bilder, så mycket friskhet! Wow!
Stor kram!
Hej gumms!
SvaraRaderaJodå jag ville behålla Puss (hamstern)men Nina är allergisk och ja tiden finns inte helt enkelt tycärr för djur är bäst!
Kramar