En onsdag i livet

Kom till labbet med ganska så gott humör idag. Oversizade T-shirts och tröjor är verkligen en skänk från ovan! Att blunda varje gång man passerar en spegel är också rätt befriande. Och att komma igång på labbet gör att varenda liten tankecell är stenfokuserad på molekylärbiologi istället för mat och utseende.

Min RNA-rening och gel från igår fick klart godkänt så idag ägnade jag förmiddagen åt att försöka mäta RNA-koncentrationen i mina prover. Detta med mindre godkänt resultat, eller snarare mer godkänt kanske - för proverna visade sig innehålla såpass mycket RNA att jag fick späda dem och göra en andra mätning. Inte heller denna gång gick det att använda alla mätresultat så imorgon väntar ännu en spädning.

Handledaren hade nog helst sett att jag gjort även den spädningen idag, det lät i alla fall så på henne, och jag kände mig som världens sämsta människa som försiktigt klämde fram: "Jag behöver nog hinna äta lunch innan föreläsningen..". Fan! Jag skulle ha hunnit göra mätningen..

Bioinformatiken var löjligt simpel och jag ångrade nästan att jag ens åkt dit. Ännu surare känns det eftersom jag har en miljon saker att göra på labbet. Fast å andra sidan behöver jag ju närvaron. Och vi planerade ju faktiskt in en klassmiddag nästa vecka!

Nu ska iag i alla fall försöka läsa på protokollet till morgondagens RT-PCR. Sedan är det dags för dressyrlektion och på kvällen kommer mr J hit och myser med mig!