Det var tuffare än jag trodde att skriva och publicera gårdagens text. Dessutom fick jag erfara att jag inte är någon superwoman som klarar hur många saker som helst på hur kort tid som helst. Ett slag i ansiktet och ett uppvaknande. Ekorrhjulet stannade. Till slut.
Som en duracellkanin sprang jag omkring hemma i lägenheten och dammade perfektionistiskt varenda litet skrymsle för att sedan ge mig ut på ett löppass, vattna blommor, dammsuga, duscha, byta om, köpa presentpapper, slå in presenter osv osv.. Fräste åt mr J att jag minsann inte hann äta lunch, men att han var tvungen att gå ner och köpa sig någonting att äta. I bilen utanför kyrkan tog det stopp - med besked. Mr J fick gå och lämna presenterna för att sedan köra hem oss igen. Besvikelsen var total.. Jag missade dopet - det är inte tillåtet! Istället blev det Stesolid och kramar i soffan..
Jag gick rakt in i betongväggen. Igen. Men den här gången lyssnar jag. Och jag kommer igen, men med en lite mindre ifylld kalender. Start imorgon!
Jag är ledsen att det tog stopp för dig. Och jag är inte sur för att du missade dopet! Men jag är besviken....skulle jag säga något annat skulle jag ljuga....och det vill jag inte.
SvaraRaderaKämpa på nu och hoppas det går bra imorgon.....och se upp för ekorrarna!!!
Puss