Vår programansvarige talade idag om för oss att det finns 15 platser på UGSBR, men vi är bara 13 stycken i klassen. Detta visade sig bero på att antagningen till UGSBR är "kvalitetsbaserad" = de tar bara in så många som de anser vara lämpliga nog för att gå utbildningen.. Ego-boost - javisst! Men det ökar även på prestationskraven. Nu måste jag verkligen visa att jag är värd den här platsen..!
Morgonens möte gick över förväntan! Det var jag, min behandlare och min läkare från Capio, psykolog-S från äs-mottagningen i Uppsala, en psykolog från Uppsala och så verksamhetschefen från psykiatriska enheten i Uppsala. Om jag kände mig liten? Jaa..!
Det hela gick dock ganska smärtfritt. Alla som var där var rätt medvetna om vilken utsatt situation jag befann mig i och A hjälpte mig att förmedla det jag behövde säga. Alla var eniga om att jag behöver fortsatt KBT för självkänslan, perfektionismen osv, men att jag samtidigt inte är 100 % redo att släppa kontakten med ätstörningsvården än. Och ja, det känns väldigt förnuftigt!
Sedan kom då frågan hur behandlingen ska läggas upp. S var väldigt snabb med att fråga om det var möjligt för Capio att fortsätta ha en kontakt med mig och när Uppsalapsykologen frågade om det inte var bättre att jag gick till S här i Uppsala röt han ifrån på skarpen: "Nej, det är absolut inte samma sak! Dessa frågor handlar till 99 % om tillit och förtroende och man ska inte tro att det bara är att byta behandlare hur som helst och tro att allting ska gå smärtfritt. Nu har K etablerat en mycket bra kontakt med Capio och då är det väldigt viktigt att värna om den kontakten och inte bryta det förtroendet!" Jisses, jag hoppade nästan ur stolen! Men han steg i graderna, för så bra som han uttryckte det har jag nog aldrig hört någon göra det innan.
Hur som helst kom vi fram till att jag ska få KBT ca 1 gång i veckan här i Uppsala och utöver det en kontakt direkt för ätstörningen ca var 3-4:e vecka. Ätstörningskontakten kommer förhoppningsvis att ligga kvar på Capio, men det kan jag inte få besked om än - det ska ju såklart kollas upp om de har tid, skrivas specialistremisser, godkännas av ekonomiansvarige osv osv.. Håller dock tummarna för att det blir så bra som möjligt.
Resten av dagen har inneburit föreläsningar och nu väntar jag på att mr J ska dyka upp här så att vi kan ge oss ut på en löprunda!
vad GLAD jag blir av att läsa detta!
SvaraRaderaDu ser, det KOMMER ordna sig, även för oss min ängel=)
(och jag behöver väl inte skriva vad jag redan visste när det gäller dig och skolan... o nej det är inte att du ska känna prestationsångest utan att du ska kunna ta åt dig, i alla fall lite, att du uppenbarligen är duktig på det du gör!)
Du ÄR redan så duktig och bra som det är fina, pressa dig INTE mer nu...det blir ju så jobbigt då!
SvaraRaderaVad skönt att mötet gick bra och att det verkar ordna upp sig med kontakterna, sådant är guld värt =)
Kramar Mia
Vad skönt att mötet verkar ha gått bra, jag hoppas att det löser sig med Capio också:)
SvaraRaderaAngående skolan så förstår jag hur du känner MEN du ÄR såklart värd platsen och det har du redan bevisat genom att du fick den!=) Pressa inte dig själv, du är jättebra som du är och behöver inte prestera mer än att vara dig själv:)
Du är otroligt stark och jag beundrar verkligen din kämparglöd!
(tack för ditt svar på mina tidigare kommentarer:)
Ta hand om dig, du verkar vara en fantastisk människa!
Kram:)
Vad skönt att mötet gick bra och platsen på skolan är du såå värd tro inget annat, men öka inte kraven på dig när det gäller skolan, försök att hitta en balans, jag vet att det är svårt, jag ser på min dotter som är otroligt stressad över skolan här.Som jag har sagt förut så är du så stark och verkar vara en fantsisk människa, du ska vara stolt över dig själv. Kram!
SvaraRaderaSara: TACK för alla dina fina ord! Texten om mobbningen är på god väg nu. Förhoppningsvis kommer den upp någon gång i helgen. :o)
SvaraRaderaKram!