Ytterligare ett steg

Gosh, det känns som om man missat hur mycket som helst när man varit offline i ett par dagar. :oP

I helgen tror jag att jag har tagit ytterligare ett steg i rätt riktning. Jag har vågay, trots att det har känts förbannat svårt. Med A's "vad har du att förlora?" ringande i öronen får jag mod och kraft att våga ännu lite till.

Lördagskvällen innebar inflyttningsfest hos bästaste Ka. Det var så roligt att träffa henne igen!! Och gosa med missarna, titta på nya lägenheten, träffa hennes vänner och såklart även hennes J. Jag drack lite vin och det bjöds på chips, popcorn och grönsaker med dip. Allting testades, dock med inställningen att det skulle ätas istället för kvällsmål. Inför varje gång jag dök ner med handen i en skål med snacks fick jag ilsket slå bort onda små djävular från tankarna, men det gick! När min J och jag lämnade festen var vi båda lite småhungriga och jag var förbannad - hur kunde jag vara hungrig trots snacks!?!? Närmaste 7-eleven besöktes dock och jag köpte mig en fralla och en drickyoghurt. Arg som ett bi!

Söndagsmorgonen spenderades på mina föräldrars altan tillsammans med J och mamma och pappa. Vi åt frukost i lugn och ro, småpratade och lyssnade på fåglarna. En fantastiskt fin start på dagen! Även resten av dagen blev fin. J och jag styrde bilen mot Upsala vid tolv på dagen, men mellanlandade i Sigtuna där vi strosade omkring en stund innan vi satte oss på en uteservering för att äta lunch. Mys!

Så fort vi kom tillbaka till Uppsala hoppade jag i ridbyxorna och så skjutasade J ut mig till stallet där jag fick en lång gosstund med Capricen och sedan ett underbart dressyrpass i ridhuset. Det var helt fantastiskt roligt astt rida igår! Capricen har blivit så mycket starkare och man kommer till ridning på et thelt annat sätt nu. Jag satt ner i traven nästan hela tiden och trots det orkade han hålla ihop sig och komma upp med ryggen ordentligt. Jag kunde inverka på et thelt annat sätt med sitsen och lyckades balansera upp honom på riktigt små och fina volter. Efter en stund sa M att det såg så bra ut att jag kunde testa att galoppera lite i båda varven, tjiho! Det var superkul! Galoppen är långt ifrån lika stark som traven, men det märks enorm skillnad ändå. Våra busturer ute på ängen har nog gjort mer nytta än vi trott. :o)

Jag åkte hem från stallet med ett leende på läpparna och störtade in på ICA för att hinna handla innan de stängde. Väl där inne blev jag så fruktansvärt sugen på Daimglass att jag köpte med mig ett paket, så efter middagen åt J och jag Daimglass framför TVn.. Elaka tankar haglade över mig efteråt, men J masserade och hjälpte mig att slå tilbaka. "Vad har du att färlora?" "Om man aldrig provar kan man aldrig veta.."

Och än så länge lever jag.

Nu sitter jag på jobbet och väntar på att min gel ska bli klar. Sedan ska jag vandra bort till Djursjukhuset för där väntar självaste G med sin gullevovve Esther på mig. Vi ska äta lunch och sedan ut och promenera och prata skit i Hågadalen. Det ska bli superkul att träffa dem igen!