Oooont!

Jag har helt fruktansvärt ont i mina äggstockar. Det känns som om någon knutit ett snöre kring äggledarna på varje sida och nu står och drar i dem. Aaaaj! Jag brukar inte ha så kraftig mensvärk och det är inte ens dags för mens nu..?

Varje gång det är dags för den veckan påminns jag om den dagen då jag skamsen och ångestfylld berättade för min behandlare att mensen kommit tillbaka. Min behandlare log och pratade om hur fantastiskt det var att kroppen kunde återhämta sig så bra. Jag ville bara gråta, slå och skrika. Min vikt var ju alldeles för låg för att jag skulle kunna ha mens över huvud taget. Och så kommer den tillbaka. Bara sådär. Det var tillräckligt med bevis för mig - "min kropp fungerar inte som alla andras"! Jag behövde inte alls gå upp så mycket i vikt som de ansåg och vad sjutton gjorde jag kvar i behandling eftersom jag ju uppenbarligen var frisk nu!?

Hela tillvaron rasade. Under min resa mot friskheten har jag aldrig så innerligt velat vända tillbaka som just då. Jag kommer ihåg skräcken, rädslan och paniken. Just i det ögonblicket var jag så övertygad om att jag hade haft rätt hela tiden - att det inte var meningen att jag skulle väga normalt.. Jag kastades mellan att vara arg på min behandlare, för att de ljugit för mig, och ångest och förtvivlan över hur jag skulle hantera framtiden.

Nu såhär i efterhand kan jag se hur sjuk jag faktiskt fortfarande var då.. Och jag är tacksam över att min behandlare lyckades övertyga mig om att fullfölja behandlingen ändå!