I förmiddags var jag ute på en riktigt lugn och skön joggingtur samtidigt som jag lyssnade på Hallå P3. Dagens tema var: "varför provocerar HBT-personer?". Och ja, det undrar jag med! Varför kan man inte bara glädjas åt att människor älskar varandra?
Hur kommer det sig att man är så rädd för minsta lilla avvikelse från samhällets norm? Varför strävar mänskligheten efter att vara kopior av varandra? Är det inte just faktumet att vi alla är olika individer, egna personligheter, som är en stor del av charmen med människor?
Precis som jag aldrig skulle vilja jobba som ekonom, spela innebandy eller gifta mig med en 30 år äldre man skulle jag heller aldrig bli tillsammans med en kvinna. Och precis som jag inte fördömer eller provoceras av en ekonom eller en innebandyspelare varken fördömer eller provoceras jag av en homosexuell människa - en människa som älskar precis som alla andra människor..
Kan vi inte bara vara glada för att människor hittar kärleken?
Så jävla innihelvetes klokt skrivet!
SvaraRaderaSom en riktig kick-ass insändare :D
Nix, jag säger inte att det är lätt. Because it's not. Jag hatade min kropp iallafall femton år. Men det är tamejtusan inte omöjligt att ändra på heller :) You'll get there...
SvaraRaderaja, varför kan man inte få göra/känna vad man vill, så länge man inte skadar andra människor??
SvaraRaderaMan blir så trött ibland när man inser hur inskränka vissa är ibland...
puuusss
Lyssnade också på detta program och jag kan inte annat än hålla med dig om att varför kan man inte bara vara glad för att människor hittar kärleken. Kram!
SvaraRaderakloka ord:) Varför ska alla vara så rädda för att sticka ut?
SvaraRaderaFör att citera en klok sak en vän en gång sa:
"De skrattar åt mig för att jag är annorlunda, jag skrattar åt dem för att de är precis som alla andra!"
Kramis
Därför att vi måste ha normer i samhället för annars rasar det ihop som ett korthus.
SvaraRadera