Ja, det frågade bästaste A mig idag när vi pratade i telefon.
Och ja, vad har jag att förlora? Ärligt talat så vet jag inte. Jag har inget att förlora. Det enda jag kan förlora är kontrollen. En kontroll som inte ens är min - den är anorexins. Och jag vet hur stor makt den kontrollen har. Jag vet att anorexin bara tar - utan att ge. Jag har sett tillvaron sakta fyllas med liv i takt med att anorexin långsamt blir svagare. Och jag vet att det jag har nu aldrig skulle kunna existera i mitt liv tillsammans med anorexins enväldiga kontroll.
Ändå är jag så fruktansvärt rädd att förlora den helt..
svar; jag kom in på sjuksyrra :D wiiie!
SvaraRaderaoch du, så sant det du srkiver.. vad har vi att förlora? man kan ju inte må SÄMRE än vi gör/gjort! kämpa på <3
Förutom kontroll finns intet att förlora, och då får du ändå kontroll - fast på ett friskt sätt. Testa! Du kan alltid ta tillbaks det gamla om du hellre vill det...
SvaraRaderaHan kom in på "databrott och e-säkerhet" vilket är en utbildning i bla kryptografi och sånt så att han kan jobba som kriminaltekniker åt företag sedan :) lite ovanligt, men coolt!
Han kom in i världsmetropolen Borlänge :p
Har du fått svar ännu?
Det som har fått mig att hålla mig hyffsat på banan är just vetskapen om att det livet jag lever nu inte går ihop med ett anorektiskt liv. Det går inte att kombinera avancerade studier och fritid med att ha grava ätstörningar.
SvaraRaderaVarje stund det är som svårast så brukar jag verkligen försöka fokusera på det livet jag har/vill leva och tänka: 'det går bara om kroppen mår bra'. Sedan kan det vara tungt om man har en svacka och tänker att hela livet är skit, men då måste man bygga en tydlig bild över hur man vill ha det och förstå att man alltid måste kämpa.
Ingen annan kan tyvärr ta ens fight om livet.
Och jag måste säga att jag tycker att du är så jävla bra som vänder din motgång till att starkt fokusera på bra saker som vänner, lagom träning och forskarstudier (jag visste iof sig att du skulle komma in ända sedan du först nämnde det för nått år sedan). KRAMAR
Rädd (alternativt livrädd) är en väldigt bra beskrivning på hela min tillvaro för tillfället. Hur ända in i tusingen kan man både vilja behålla och vilja bli av med något på samma gång?
SvaraRadera