Capricen och jag var uppe i ottan i morse och tränade dressyr för M. Det gick så bra och var otroligt roligt!! Vi började med samling och travökningar, som först inte blev sådär kalasbra men när Capricen förstod vad som förväntades av honom gick det plötsligt hur bra som helst! Han blev som en liten boll i samlingarna och längde steget kanon i ökningarna. Efter en skrittpaus tränade vi galoppfattningar i båda varven och pålle var så loss och fin så! Galopperade lugnt och bet sig inte fast alls. Finaste hästen!
Det är stunder som dessa man förstår varför man lever!
nej de vet ja ju, jag tyckte ju det var dåligt.
SvaraRaderamen ja har gått upp mer än 1 kg på ett år.
Vilken fin och somrig bild!
SvaraRaderaVet du om att
SvaraRadera1, jag beundrar dig
2, länken i föregående inlägg funkar inte
3, jag tycker du är så söt när du ler :)
*känner igen känslan av liv* Har lånat en hund nu när hans matte är på fjällvandring och bara att se honom ligga här på en filt och sova gör mig varm i hjärtat!
SvaraRaderaUsch vad jobbigt med "vännen", hade tre såkallade "bästa" vänner i Vänersborg som vände mig ryggen när jag flyttade hit, sen spred de falska rykten om mig...så not nice!
Fondmedlen jag sökte var från Mestertonska Stiftelsen, info om den finns på AB´ks hemsida. Annars finns det en bok på biblioteket som heter "Stora Fondboken" där du kan söka fondpengar från olika fonder eller stiftelser.
Kramar
det är sådana stunder som gör ger mening åt kampen:)
SvaraRadera