Bloggande

Gång på gång får jag frågan om det verkligen är bra för mig att blogga om ätstörningen och/eller att läsa andra drabbades bloggar. Och gång på gång svarar jag att det har hjälpt mig framåt mer än någon kan förstå. Självklart finns det bloggar som verkligen stjälper mer än de hjälper, men jag väljer vilka bloggar jag läser och känner jag att en blogg triggar mig slutar jag helt enkelt att läsa den.

Att skriva ner en del av de en miljon förvirrade tankar som rör sig i huvudet och sedan få respons från människor, både i samma situation och friska, är fantastiskt! Bli peppad när man är låg, få "skäll" när anorexin tar över för mycket och beröm när man har tagit ett steg i rätt riktning. Det är guld värt!

Något annat som är guld värt, och som gör bloggandet ännu mer värdefullt för mig, är Zsaza. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt: "kan hon så kan jag" och sedan gjort någonting jag aldrig ens hade övervägt innan. TACK!

Resten av eftermiddagen/kvällen flöt på. Jag har fått i mig alla måltider, gosat med min Fnatt och klistrat upp all självhäftande plast i köket. Nu ska det bara inhandlas någon form av tätningsmassa som pricken över i:et.

Nu väntar dock korsordet och sängen!

4 kommentarer:

  1. Det är verkligen dubbelt det där, man kan träffa på sånt som gör att man faller tillbaka, men man får ju också så oerhört mycket god respons. Det är jätteskönt att få skriva av sig ibland, men ännu bättre när man kan få respons på det man skrivit. Och just den här tanken "kan hon så kan jag" är ju jättebra, att se andra i en liknande situation och få inspiration till sin egen kamp.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Nu gjorde du just min dag sötnos:) Och jag skickar samma ord tillbaka till dig, jag vet inte hur många gånger du har fått mig att våga, hur många gånger jag har tänkt "det här hade katt klarat"!

    Så, tack för tacket. Och TACK tillbaka:)

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Med en blogg är det lätt att snabbt få respons och peppande kommentarer. Jag tror verkligen att man måste skriva av sig och i dagens samhälle känns dagboken ibland för knapphändig (även om den är ett bra komplement till bloggande och dagboksskrivande på internet). Så länge man har förmågan att välja bort sådant som påverkar en för starkt så ser ag verkligen inga problem med att läsa andras bloggar och dagböcker. Av den anledningen har jag slutat läsa andras dagböcker och vissa dikter på sockerdricka....

    Jo, jag har väl en grundkondition av att ha tränat hela livet och den har visst behållts. Jag blev bara så förvånad :) Hade trott att jag skulle dö av utmattning och så var det inga problem alls :)

    Bellamnstafetten kan mycket väl vara intressant - när och var går den? KRAMAR

    SvaraRadera
  4. Ja du, jag är ju verkligen inne och grubblar på precis samma sak. Jag känner hur mycket jag saknar att skriva, och jag har bara varit utan det någon vecka. Det ger mer än vad det tar. Jag blir så ledsen när jag läser att det inte går bra för någon av alla goa tjejer, men samtidigt så har du och

    SvaraRadera