Det är intressant det här med hur man blir bemött av andra människor. Här på VBSG känner jag mig som en i gänget, redan. Trots att jag ännu inte har kommit in i mina arbetsuppgifter och konstant behöver min handledare eftersom jag inte hittar alls i labbet än. Jag känner varken stress, oro eller panik när jag sitter och pillar med mina små Eppendorf-rör utan känner mig mestadels bara nöjd med situationen. Det är roligt att labba! När jag gått igenom alla steg i det vi pysslar med nu kommer jag att få planera och göra mitt arbete själv. Det känns kul! Dessutom ska jag få vara med och utföra en del korsningar mellan olika genotyper, något som jag funderat över hur det egentligen går till, i praktiken.
För tillfället sitter jag och väntar på att PCR-produkterna ska vandra klart på gelen och att etanolen ska dunsta från mina DNA-extraktioner. När gelen är klar kommer det stora spänningsmomentet - titta på gelen i UV-ljus och se om jag har fått några produkter över huvud taget. Med tanke på min allmänna förvirring i labbet igår blir jag inte det minsta förvånad om jag inte har fått några produkter. Det är dock inte mycket att göra åt - bara att göra om och göra rätt i morgon.
Alldeles nyss fick jag ett mail från den stora anorexiforskaren som jag var och pratade med här om veckan. När jag var där sa han att jag skulle höra av mig till honom om jag fortfarande var intresserad så skulle han ge mig feedback på vårt möte och meddela sin åsikt. Jag var lite rädd för att höra av mig till honom just på grund av den där läskiga feedbacken han sa att han skulle ge mig, plus att jag var livrädd för att han skulle säga att jag absolut inte skulle passa i hans forskargrupp. I går tog jag dock mod till mig och slängde iväg ett mail i vilket jag bad om att få feedback på mötet och frågade om det var aktuellt att jag kom och gjorde mitt examensarbete i UGSBR i hans grupp. Döm om min förvåning när jag fick detta svar:
"Jättebra- vi tyckte att du gav ett mycket bra intryck och det passar utmärkt att du gör vårens stora projekt hos oss. Välkommen."
Min vår kommer alltså att spenderas på Institutionen för neurovetenskap på Uppsala Universitet och jag kommer bland annat att få vara med och forska på den molekylära bakgrunden till anorexi!
Nu är det dags för spänningsmomentet..
För tillfället sitter jag och väntar på att PCR-produkterna ska vandra klart på gelen och att etanolen ska dunsta från mina DNA-extraktioner. När gelen är klar kommer det stora spänningsmomentet - titta på gelen i UV-ljus och se om jag har fått några produkter över huvud taget. Med tanke på min allmänna förvirring i labbet igår blir jag inte det minsta förvånad om jag inte har fått några produkter. Det är dock inte mycket att göra åt - bara att göra om och göra rätt i morgon.
Alldeles nyss fick jag ett mail från den stora anorexiforskaren som jag var och pratade med här om veckan. När jag var där sa han att jag skulle höra av mig till honom om jag fortfarande var intresserad så skulle han ge mig feedback på vårt möte och meddela sin åsikt. Jag var lite rädd för att höra av mig till honom just på grund av den där läskiga feedbacken han sa att han skulle ge mig, plus att jag var livrädd för att han skulle säga att jag absolut inte skulle passa i hans forskargrupp. I går tog jag dock mod till mig och slängde iväg ett mail i vilket jag bad om att få feedback på mötet och frågade om det var aktuellt att jag kom och gjorde mitt examensarbete i UGSBR i hans grupp. Döm om min förvåning när jag fick detta svar:
"Jättebra- vi tyckte att du gav ett mycket bra intryck och det passar utmärkt att du gör vårens stora projekt hos oss. Välkommen."
Min vår kommer alltså att spenderas på Institutionen för neurovetenskap på Uppsala Universitet och jag kommer bland annat att få vara med och forska på den molekylära bakgrunden till anorexi!
Nu är det dags för spänningsmomentet..
Grattis, blir så glad när jag får ta del av allt det positiva och goda som händer runt omkring dig...och det är en hel del =)
SvaraRaderaFortsätt som du gör, jag tror på dig!
Till helgen drar jag en sväng till Öknehult=) Saknar Mozart och Bella så mycket!
Kramis dude!
Underbart att det löser sig så bra för dig!
SvaraRaderaJag förstår inte mycket av vad du gör men vårens forskning om anorexi måste väl vara som hand i handske för dig.
Och vi det laget har du lagt den där sjukdommen
bakom dig!
6 arbetsdagar kvar, sedan väntar 2 underbara semesterveckor!! Här är helt hysteriskt, allt som ska hinnas innan...
Jobbkram
M
Vad härligt att läsa att det fungerar bra på detta ställe för dig och man kan riktigt känna din glädje när du skriver här nu. Spännande med forskningen där om anorexi du ska vara med om. Ha en fin kväll. Kram!
SvaraRaderaCongrats!:)
SvaraRaderaHÄÄÄÄÄÄÄÄRLIGT GUMMAN!!!!! Men du...kan vi ses snart....måste ta mig ut ur den här lgh innan jag fräts sönder.
SvaraRaderapuss
Grattis till alla glada nyheter!
SvaraRaderajag har följt dig ett tag nu, och är totalt fast - hittade hit på grund av din sjukdom, men blev så glatt överraskad när du visade dig vara både hästmänniska och molekylärbiolog :D (jag läser själv bioteknik och förstår precis din tjusning för PCR :))
Y: åh, vad roligt!! var läser du någonstans?
SvaraRaderaJag läser till civilingenjör i bioteknik (så tyvärr inte bara ren bioteknik så att säga...) nere i Lund. Riktigt bra utbildning, åtminstone om man inte är ren naturvetare utan även lite teknikintresserad med :)
SvaraRaderaFinns det förresten någon information man kan läsa om projektet om anorexi? Låter som väldigt intressant och annorlunda forskning!!
Y: Okej, en av mina närmaste vänner läser det på KTH. Jag är totalt ointresserad av teknik dock. ;) Har en kandidatexamen i bioteknologi.
SvaraRaderaHär kan du läsa lite om det: http://www.neuro.uu.se/forskning/forskargruppinfo.html&id=22