Hade ett fantastiskt bra samtal med A i morse. Jag var förbaskat nervös innan, men hon värmde upp mig lite redan vid frukosten - precis som om någon (läs: Fröken Pyssling) hade skvallrat om mina tankar och funderingar..
Vi började med att A läste igenom mina hemuppgifter. Hon sa att hon inte fann ord för att kommentera dem. Att hon var så tacksam över att jag delade detta med henne. Att hon nu verkligen förstår vad som händer i mig. Mina allra största rädslor. Svart på vitt - strukturerade i kolumner och härledda till röda rutor med automatiska tankar, livsregler och övertygelser. Jag hörde bara ärlighet i hennes röst när hon sa dessa ord. Och jag såg bara uppriktighet och omtanke i hennes ögon.
Det sades många fina ord idag.. Ord som både smärtar och värmer. Som väcker både saknad och sorg - redan nu. Och ord som jag för alltid ska försöka bära med mig: "Även om vi inte kommer att finnas kvar fysiskt i ditt liv så betyder det inte att vi glömmer dig eller slutar att tro på dig. Det vi har gjort här kommer alltid att finnas kvar hos dig och följa dig genom livet - så på sätt och vis kommer vi alltid att finnas hos dig ändå."
I slutet av samtalet gick vi igenom vårt fokus för det sista 6 veckorna i behandlingen. Vi ska prova på att jobba oss igenom boken "Från självsvält till ett fullvärdigt liv" av Ata Ghaderi och Thomas Parling. Den är indelad i 6 steg och tanken är att vi ska ta oss igenom 1 steg per vecka fram tills att jag slutar. Boken kan även användas som självhjälpsbok och innehåller därför mycket skrivövningar och det finns även ljudövningar här. Det var bland annat skrivövningarna som A föll för - "eftersom jag vet att du tycker om att skriva och dessutom är fantastiskt duktig på det". Det känns enormt skönt att veta vad vi ska fokusera på och jag har dessutom hört mycket gott om boken.
Nu är det full fokus mot anorexin de sista veckorna..!
Skrev en kommentar en morgon här men jag vet inte om den kom fram så jag skriver ett till. Riktat till en kämpe för jag tycker du kämpar på jätte bra. Din blogg ger mig kraft att själv kämpa emot mina anorexi tankar. Du visar att det går även om det är kämpigt och man tvivlar på sig själv.
SvaraRaderaFick veta att jag kanske skall till capio i Varberg kände jag en trygghet att läsa din blogg.
Jag vill oxå krossa den och lämna den kalla plats som anorexin när det känns tufft går jag in och läser här och finner styrka i dina framgångar. Jag hoppas dina 6 sista veckor blir bra, av det jag läst tror jag att du fixar det.
stora kramar millan
Åh gumman!
SvaraRaderaDet är otroligt härligt att höra när du gör framsteg, att du verkligen vågar skriva det du känner så A kan göra sitt jobb och göra allt för att hjälpa dig. Du är en sån himla mysig tjej.
Jag tror på dig. Full fokus på livet och livsglädje!
Största kramen från karro
Lycka till! hoppas det går bra för dig.. kram<3
SvaraRadera