Idag har jag lyckats knåpa ihop ett CV på engelska, skicka iväg det och boka in ett möte med ena forskargruppen. Spännande, roligt, läskigt och jättenervöst! Det tog mycket längre tid än jag planerat att skriva CV:t. Vilket iofs antagligen beror på att jag pratade med folk på MSN och folk in reality under tiden. Dessutom är det ju ett hundratal mattider att passa.
Förmiddagen förlöpte annars ganska fort och smärtfritt. Satt i vardagsrummet och skrev CV och pratade på MSN med min ängel som satt i andra soffan 2 m bort - inte alls supernördiga. Dessutom brast vi ut i skratt samtidigt lite då och då under våra samtal och resten av sällskapet trodde nog att vi tappat förståndet. Men det bjuder vi på!
Eftermiddagen avslutades med en gammal hederlig ångestattack. Jag kan det där nu - snälla låt mig slippa dem nu! Det är så fruktansvärt hemskt när allting bara sköljer över en som en stor våg. All värdelöshet och hopplöshet, känslan av att allting man gör bara är fel, och att känna att ingen tror på vad man säger. Maktlösheten över livet och framtiden. Rädslan för att aldrig någonsin bli en normal människa och leva ett normalt liv. Äcklet jag numera känner så extremt starkt när jag äter kött. Jag ryser, det går ilningar längs ryggraden och jag pepprar för att få i mig skiten. Enough!
Förmiddagen förlöpte annars ganska fort och smärtfritt. Satt i vardagsrummet och skrev CV och pratade på MSN med min ängel som satt i andra soffan 2 m bort - inte alls supernördiga. Dessutom brast vi ut i skratt samtidigt lite då och då under våra samtal och resten av sällskapet trodde nog att vi tappat förståndet. Men det bjuder vi på!
Eftermiddagen avslutades med en gammal hederlig ångestattack. Jag kan det där nu - snälla låt mig slippa dem nu! Det är så fruktansvärt hemskt när allting bara sköljer över en som en stor våg. All värdelöshet och hopplöshet, känslan av att allting man gör bara är fel, och att känna att ingen tror på vad man säger. Maktlösheten över livet och framtiden. Rädslan för att aldrig någonsin bli en normal människa och leva ett normalt liv. Äcklet jag numera känner så extremt starkt när jag äter kött. Jag ryser, det går ilningar längs ryggraden och jag pepprar för att få i mig skiten. Enough!
"something's waching over me
there's someone in my house that I can't see
I've asked her many times to leave
she tells me she's not evil
in my hours of confidence
when feeling real and worthy of my friends
when I let go of my defence
she's waiting in a corner
angel of sadness
angel of grief
save me some hours
to try on my own
when the music is over
the silence is on
I'll be completely on my own
but I'll work it out
and find me a home"
- A Camp
there's someone in my house that I can't see
I've asked her many times to leave
she tells me she's not evil
in my hours of confidence
when feeling real and worthy of my friends
when I let go of my defence
she's waiting in a corner
angel of sadness
angel of grief
save me some hours
to try on my own
when the music is over
the silence is on
I'll be completely on my own
but I'll work it out
and find me a home"
- A Camp
Nu är jag hemma - i min underbara lägenhet med min fantastiska misse! Imorgon är en ny dag och jag har lovat Fröken Pyssling att äta frukost med henne..
Jag älskar att sitta med någon i samma rum och snacka över datorn. Det känns lite spännande på något sätt, som att man inte känner varandra fast man sitter med en meters mellanrum. :-)
SvaraRaderaExakt. VAD spelar 1% hit eller dit för roll? Det som talar för att 1% högre är bättre är smaken - Det blir godare med 3% yoghurt än lättyoghurt...